Jag  känner att att jag vart ledsen för att jag önskat jag hade haft föräldrar som kunnat förbereda mig för livet än på det vis somde hade förmåga till. Andra vuxna som inte  frågade eller såg hur  jag hade det hemma eller försökte de men inte tillräckligt envist eller gav de upp om jag sa nej nej och vill inte. Förstod de inte att jag kanske var blyg eller redan då hade ett sämre nedsatt självförtroende och tillit både till andra och självtillit. 
 
/Liselotte 

 

Växa upp i skuggan av ett syskon

ur radio

En mamma plågas av dåligt samvete över att hon inte hinner med sitt andra barn för att sonen med autism behöver henne så mycket. En 16-årig tjej undrar hur hon ska göra när syskonen med neuropsykiatriska diagnoser låser sig, och hur får man alla barnen att känna sig sedda och viktiga trots att de har så olika behov? Psykologerna Bo Hejlskov Elvén och Stina Hindström ger lyssnare rådgivning. Programledare är Patti Hansén.

 

Källa 

https://urplay.se/program/215433-fatta-familjen-vaxa-upp-i-skuggan-av-ett-syskon

Bräcke Diakoni äntligen någon i samma sits

Jag  kom i kontakt med Bräcke Diakoni

 Rakel Lornér redogjorde för Projekt Vuxensyskon där hon tydligt slog fast att det hjälper att dela sina erfarenheter med andra. Projektet finansieras av Arvsfonden, löper över tre år och syftar till att utveckla olika stöd till vuxensyskon till personer med funktionsnedsättning. Bräcke diakoni driver projektet i samarbete med Nka, Anhörigas riksförbund, Autism- och Aspergerförbundet, RBU, FUB.

– Bakgrunden till projektet är att många som är vuxensyskon känner sig ensamma och har behov av att få träffa andra i liknande situation. Under projektets första två år har vi lyssnat på berättelser från över 100 vuxensyskon. Berättelserna kommer ligga till grund för ett studiematerial, som kommer vara klart till hösten. Parallellt jobbar vi med att ta fram ett nätbaserat studiematerial, där syskon från olika delar i landet kommer ges möjlighet att samtala.

 Rakel Lornér tog sedan upp några viktiga utgångspunkter för projektet:

–Vi är extremt fokuserade på självständighet och självförverkligande i vårt land. Detta blir extra svårt om man har en familjemedlem med funktionsnedsättning eller sjukdom. Det finns en historielöshet när det gäller familjens betydelse, konstaterade hon och fortsatte:

–I projektet möter vi syskon mellan 20-70 år. Även om det hänt mycket under åren rent rättighetsmässigt, är det ändå gamla värderingar och förhållningssätt som i hög grad lever kvar och sipprar igenom.

Hon berättade vidare att frågor om skuld och skam och att livet är orättvis ofta kommer upp i samtal med vuxensyskon. Frågor som det finns stort behov att prata om.

 –En annan frågeställning är den om ansvar, vilket ansvar har man för varandra i en familj? Vissa berättar att de har brutit med familjen. När det gäller ansvarsfrågan är det en väldigt smal väg att balansera på som syskon. Därför är det så viktigt att det finns skuldfria zoner för syskon, mötesplatser i landet där man som syskon ska kunna lyfta sina tankar och känslor. Det hoppas vi kunna bidra med genom projektet Vuxensyskon, sa Raker Lornér 

 Rakel ringde mig och sa sa ker  som på ordet breskrev det jag kände och har upplevt. Det hon sa var mitt liv. Rakel vid Bräcke diakoni gav mig några länktips. Jag har anmälst mig till en intenet basera samtalsgrupp  för syskeon till personer med funktionshinder till hösten 

  • Handlar om mig.

    Gamla foton och brev från ett gammalt vuxenstöd förstärker det affektiva innehållet under samtalet. Berörs av den egna utsattheten som barn samtidigt som det konstateras att hon som barn var sökande och därmed lärande och fick en hel del stöd från andra vuxna omkring henne.

    Det känslomässiga jobbiga har följt mig under många år,Jag har tagit upp barndomen många gånger Först nu hittat stödgrupp och information hos Bräcke Diakoni. Samt böcker med relevant innehåll.

Bräcke diakoni, konferensen vuxensyskon

Jag var på konferensen vuxensyskon 25 oktober 2019.  På Armemuseum i Stockholm.

En mycket bra konferens  med relevant inhepåll och så träffade jag andra syskon sam personer som i profession arbetar med olika  personer som har funktionshinder och deras anhöriga.

Att vara syskon till någon som har blivit sjuk eller har en funktionsnedsättning eller sjukdom påverkar uppväxten, men även vuxenlivet. Det finns tankar och känslor som inte alltid är så lätta att prata om. Projekt Vuxensyskon vill ändra på det!


Det här är en konferens för dig som berörs, och vill beröras, oavsett om du själv är vuxensyskon eller möter personer som har den här erfarenheten. Dagen fylls av berättelser från syskon själva, föreläsningar och den specialskrivna teaterpjäsen Skuggsyskon!

http://anhoriga.se/publicerat/reportage/konferens-vuxensyskon-bracke-diakoni-det-hjalper-att-dela-sina-erfarenheter-med-andra/

 

 

 

 

Lite från konferensen Vuxensyskon

Teaterföreställning Skuggsyskon

Det som i minst grad har studerats är hur samhällsförändringar påverkat situationen för vuxensyskon. Ritva Gough lyfte fram några olika tidsepoker och hur det påverkat på några händelser som haft stor betydelse:

– Anstaltgenerationens barn, födda på 50-talet.
– Första integrationsgenerationens barn – födda på 60- och 70-talet. Där kom även omsorgslagen (1968).
– Andra integrationsgenerationens barn, syskon födda på 1980-talet, då fanns lite stöd för syskon.
– LSS–generationen. Det är först på 90-talet som syskon fått stöd, de som har föräldrar födda på 1970-talet, vilket är stor skillnad mot de som har föräldrar som var födda på 20-talet, då det saknades helt stöd.

Generella samhällsförändringarna påverkar funkisfamiljernas situation, konstaterar hon vidare, men betonar även att det fortfarande finns för lite kunskap om personer med funktionsnedsättning och om stödet till familjer och syskon.

 Projektet Vuxensyskon lyfter fram en anhöriggrupp som vi tidigare inte haft så stor kunskap om. Konferensen är ett viktigt steg i att öka förståelsen för syskons situation. Bland annat var det intressant att få ta del av den nya kunskapssammanställning som Ritva Gough från Nka gjort om vuxensyskon. Även pjäsen "Skuggsyskon" berör och belyser på ett bra sätt att syskon behöver stöd, oavsett ålder

  • "Fokus på mig, Vuxensyskon"

    Att vara syskon till någon med sjukdom eller funktionsnedsättning påverkar tillvaron på olika sätt. Det som är positivt, meningsfullt och berikande finns där och det är inte så komplicerat att hantera. Men det finns också erfarenheter, tankar och känslor som inte alltid är så lätta att prata om. Nu finns ett samtalsmaterial att utgå ifrån. Se bifogad fil längst ned på sidan.

    Projekt Vuxensyskons uppdrag har varit att möta vuxna syskon och få en bild av vad syskonskapet innebär och vilket stöd som önskas. Vi har ställt frågorna; Hur har det varit för dig? Vad vill du prata om? Vad behöver du? Efter 2,5 år vet vi att det finns ett starkt behov att sätta ord på sina upplevelser, att få förståelse för sina svårigheter och framför allt; att känna samhörighet.

    Vi har mött långt över 100 vuxensyskon i olika generationer och livssituationer. I våra samtalsgrupper; live och digitalt har vi haft återkommande samtal över tid. Omständigheterna har varit vitt skilda men de gemensamma nämnarna har ändå varit väldigt tydliga oavsett vilken diagnos det har handlat om. Det är utifrån syskonens samlade erfarenheter vi har skapat det här samtalsmaterialet. De teman som finns i "Fokus på mig, Vuxensyskon" återspeglar de dilemman många vuxensyskon brottas med.

    Vi är oerhört tacksamma över det förtroende och den respons vi fått från alla vuxensyskon som varit delaktiga i projektet. Utan era berättelser och insikter, skratt och gråt, hade detta inte varit möjligt. Vi vill rikta ett extra tack till er som har skrivit ner er berättelse och väljer att låta den finnas med i samtalsmaterialet.

    Vår förhoppning är att "Fokus på mig, Vuxensyskon" kommer att användas som utgångspunkt för samtal och reflektion. Låt det bli ett stöd för dig som vill få en ökad förståelse för dig själv. Du kan göra det på egen hand men det kan vara skönt att göra det tillsammans med andra. Det kan exempelvis ske genom kommunens anhörigstöd, i en studiecirkel eller i en anhörigförening. Det finns många som känner sig ensamma i sin upplevelse. Nu vet vi att det mest betydelsefulla är att få känna igen sig i andras berättelser.

    Har du frågor om samtalsmaterialet kontakta oss gärna!

    Rakel Lornér och Maria Blad

    Källa
    https://www.brackediakoni.se/vuxensyskon/fokus-pa-mig-vuxensyskon

Skola och omsorg genom historien för funktionshindrade

1870 öppnade Föreningen för sinnesslöa barns vård en skola för barn med psykiska funktionsnedsättningar. Skolan låg på Norrtullsgatan 16 och var den första skolan i Stockholm för barn med psykiska funktionsnedsättningar.

För dessa barn, som på den här tiden kallades sinnesslöa eller idioter, fanns det i Stockholm tidigare inga särskilda skolor eller någon anpassad undervisning. Barnen kunde i stället hamna på fattigvårdsanstalter för vuxna, utan undervisning eller hänsyn till deras speciella behov.

1911 flyttade skolan till Slagsta söder om Stockholm. 1951 tog Stockholms stad över verksamheten. Samma år ändrade föreningen namn till Föreningen Sävstaholmsskolorna.

 

 

Ritva Gough lyfter fram några olika tidsepoker och hur det påverkat på några händelser som haft stor betydelse:

 

– Anstaltgenerationens barn, födda på 50-talet.
– Första integrationsgenerationens barn – födda på 60- och 70-talet. Där kom även omsorgslagen (1968).
– Andra integrationsgenerationens barn, syskon födda på 1980-talet, då fanns lite stöd för syskon.
– LSS–generationen. Det är först på 90-talet som syskon fått stöd, de som har föräldrar födda på 1970-talet, vilket är stor skillnad mot de som har föräldrar som var födda på 20-talet, då det saknades helt stöd.

 

Generella samhällsförändringarna påverkar funkisfamiljernas situation, konstaterar hon vidare, men betonar även att det fortfarande finns för lite kunskap om personer med funktionsnedsättning och om stödet till familjer och syskon.

 

  • Skamfilad

    VSNITT 47Genom sitt arbete som psykoterapeut kunde Göran Larsson inte blunda för det mest dominerande problemet hos personer som mår psykiskt dåligt. Problemet var skam och insikten blev motorn till den storsäljande boken Skamfilad. Vad gör skam med oss? Hur uppkommer den och varför är det så svårt att hantera skamkänslor? För att hantera skammen skaffar vi oss olika försvar, eller överlevnadsstrategier. Hur kan dessa se ut och hur fungerar de? När vi inte har lärt oss vårt eget värde, att ta hand om våra egna behov, blir begär ett sätt att stilla våra svåra känslor. Begär kan vara överdriven konsumtion av kemiska substitut som alkohol, droger eller mat och socker. Andra föredrar händelse- eller processdroger som sex, arbete, spel eller shopping.Vad är skillnaden mellan trygghet och tillit? Kontroll kan vara ett sätt att skapa trygghet, att försöka ta kontroll över livet, händelser och andra människor. Med tillit kan vi släppa taget om föreställningen om hur livet borde vara och leva livet som det är, med hopp och glädje. Rädslor håller hos hårt i sitt grepp och många tror att om de släpper taget om sina gamla oförrätter kommer vederbörande slippa lindrigt undan. I själva verket är det vi själva som betalar det höga priset. Att sörja och förlåta läker våra sår.Självkänsla, ett ord vi hör ofta och vet att vi behöver förbättra. Men hur gör vi det? Göran talar om vikten med gränser, både gentemot sig själv och andra. Varför ska vi inte förklara eller försvara våra gränser? I slutändan måste respekt vara viktigare än behovet att bli omtyckt.Göran arbetar förutom som psykoterapeut även som präst och föreläsare, och nu är han som författare aktuell med sin nya bok Rötter och Vingar – att leva sannare, modigare och helare. ”Kärlek utan sanning övergår förr eller senare i medberoende” och ”skammens motgift är kärlek och sanning,

    https://podtail.com/podcast/medberoendepodden/skamfilad-med-goran-larsson

  • Bok: Skamfilad, av Göran Larsson

    Skamfilad handlar om skam, känslan som någon gång drabbar oss alla. De flesta av oss har inte ord och bilder för det diffusa obehag den ger upphov till i vårt inre. Ändå påverkar skammen dagligen våra liv och färgar av sig på våra känslor och relationer. Skammen - detta dolda själsgift - tär på livsglädjen och självkänslan och bidrar till stress, trötthet, nedstämdhet och känslor av otillräcklighet.

    I Skamfilad ger prästen och terapeuten Göran Larsson en bild av skammen i dess många skepnader och hur den kan ta makten över våra liv. Men han beskriver också hur vi kan hitta utvägar ur gamla låsningar och ineffektiva levnadsmönster och ta klivet ut ur skamvrån. Därför är Skamfilad samtidigt en bok om stolthet, kreativitet och dådkraft - och längtan efter liv.

  • Bok:Rötter och vingar, av Göran Larsson

    Vi människor behöver leva med både rötter och vingar. Rötter för att kunna stå stadiga och starka. Vingar för att kunna leva helt och fullt och förverkliga våra vackraste drömmar. Många av oss känner att vi saknar det ena - och inte riktigt vågar det andra. Vi gömmer undan de vi verkligen är. Vi utvecklar strategier och spelar olika roller för att passa in, samtidigt som vi längtar efter att förverkliga oss själva.

    Författaren Göran Larsson tar läsaren med på en personlig resa mot identitet, integritet och självkänsla. Det är aldrig försent att hitta sitt sanna jag. Det är aldrig försent att upptäcka sina rötter, veckla ut sina vingar och bli mer människa. Det finns hopp för alla som vill leva sannare, modigare och helare.

    Göran Larsson är präst och leg. psykoterapeut, verksam vid Sankt Lukas Dalarna i Falun.

Min mamma

Ospeglad förälder så lätthet och lekfullhet i kontakt med. Naturliga samspelt på avvägar   och världen blir otrygg och skamfylld.

När speglingsföröken från förälder blir för ängsliga eller tafatta mig lär sig barnet utläsa frågor i blicken de möter   behövs jag, älskar du mig, är jag viktig, har livet mening (barnet) förlorad på mer permanent sätt. Kärlek, trygghet medkänsla blandade med andra känslor, förälder som är ängslig krävande, påträngande.

Förälderns blick blir då inte något som lockar barnet in i livet utan barnets blick blir något som hjälper förädlarna att stå ut med sitt liv.   Barnet trygga och försäkrar föräldern om att föräldern får finnas och att världen är god istät djup plan grundläggs tvivel på den egna förmågan att skapa kontakt och vara värd kontakt i relation med andra.

 

 Mer text kommer . 

Mina föräldrar var lindrigt utvecklingsstörda

 Min mamma och pappa hade utvecklingsstörning. Jag har två bröder en  halvbror född 1960, mamma var 16 år . En tragisk historia till att han  vart till. Min andra bror är för 1978. Jag har nu levande släktingar  därför kan jag inte skriva helt fritt. Släktingar som aldrig berättade det de vissta om mina föräldrar för mig  att de visste om deras funktionshinder. Kanske klarde syskonen inte att berätta eller så låg det i tidens anda att man inte sa något till barn på 60-70 talet och tänkte att barnet inte skulle märka att pågot var fel med mamma och pappa.

"Det är vanligt att syskonskap lyfts fram ur ett psykologiskt perspektiv eller att syskonskap jämförs mellan olika diagnosgrupper, ett annat tema är omgivningens brist på uppmärksamhet på syskons behov och deras livssituation, hemma och i skolan"

Något som format mig som person. Lidit av dålig självkänsla sedan barnsben.  Självförtoendet har  det vart bättre med .  Annars hade jag troligen inte klarat av att föreläsa inför publik mm. Jag har viss socialfobi.  jag har svårt att äta mat med främlingar.  jag tappar apptiten nöär personer  sagt du är  tjock du borde banta i samband med  måltider, . Skolhälsovården dör jag vart vägd extra för att jag var tjock. flickad som petade mig i magen och sa tjockis när jag var 7 år och jag slutade på föreningings gymnastiken.

Nyligen har jag insett att skam är en bidragande orsak till detta . Jag vart djupt berörd av podd avsnitet  Skamfilad så pass att jag söket upp  den psykolog jag har kontakt med för ett akutbesök. Jag   har lyssna om  utvalda delar. delar av boken fler gånger samt samt köpt och läst boken Skamfilad. Se nedan.

Jag har även läst boken Rötter och Vingar  av samma författare.

Jag har fått insikt om varför jag inte vågat leva fullt ut, om föräldrar betydele de först 6 år i barnte liv hur tilllit och nyfikenhet  utvecklas. Om beroendebeteende i form av att äta choklad, kaffebröd och glass. Felet är inte mitt det är skammen. Det är svårt att komma åte den egena skammen. obekvämt att säga vad jag tänker ärligt till psykologen även om psyklogen är professionell i sitt beteende.  Bli ärlig mot mig själv är inte lätt. 

viktiga saker som vuxensyskon talar om, som exempelvis:

  • Annorlundahet, normaliseringen, där familjen utvecklar bemästringsstrategier. Många syskon beskriver att man lever i två världar, i en känsla av utanförskap
  • Klara sig tidigt själv, har att göra med föräldrarnas brist på tid att räcka till.
  • Ledsna utarbetade föräldrar, att föräldrar var trötta och sorgsna. Föräldrarna sjukskrivna i många perioder, svårt att klara jobben.
  • Familjers överlevnadsstrategier
  • Viktigt att ha trygghetszoner, att det fanns någon utanför familjen som stöd.
  • Omsorgsgivarroll – ofta könsbestämd, flickorna blir som mammor och iklär sig en slags föräldraroll för syskonet.
  • Dolda prestationskrav och ansvar för andra.
  • Svårt att värna om sin personliga autonomi och ofta känna sig otillräcklig.

 

Kärlek och stålull : om att växa upp med en utvecklingsstörd mamma

Kärlek och stålull är Lisbeth Pippings starka och personliga berättelse om att växa upp med en utvecklingsstörd mamma. Boken skildrar en kärlekslös barndom, där omgivningen valde att blunda för misär och vanvård. Men det är också en hoppfull bok om att det trots en svår barndom går att överleva och få ett gott liv. 

Kärlek och stålull kom ut 2004 och är en unik skildring av barns utsatthet. Den här upplagan har ett nytt förord av författaren med röster om vad boken betytt för andra. 

"När jag läst klart boken tänkte jag: Om hon som haft en så svår barndom har överlevt och fått ett gott liv, ja då måste jag också orka leva vidare. Så du räddade mitt liv med din bok. Tack!"
Rebecca, som i sjunde klass bestämt sig för att ta sitt liv, i ett mejl till författaren 

"Den här boken är till oss alla: grannar och medmänniskor, på bussar och i affärer. Vi kan göra så mycket mer. Det går att ge stöd, upplysning, empati och älskande fosterhem. Den heliga föräldrarätten att äga sitt barn till varje pris måste strängt ifrågasättas."

Lisbeth Pipping

Jag heter Lisbeth Pipping jag är författare, föreläsare, forskare och dotter till en mamma med en utvecklingsstörning. Följ med mig på min resa och våga se in i min barndom så vi i framtiden kan våga se med barnens ögon och vara de räddande änglarna som gör att utsatta barn orkar vidare.

Lisbeth Pipping och hennes två syskon växte upp i Göteborg med en alkoholiserad far och en utvecklingsstörd mor. Fadern övergav familjen när hon var sex år gammal, och hon övertog då föräldrarollen för sina småsyskon - och sin mamma. Lisbeth Pipping skötte de vardagliga hushållssysslorna och tog hand om övriga familjemedlemmar. Samtidigt fick hon skydda modern, som blev utskrattad av andra, samt så gott hon kunde försvara syskonen och sig själv mot våld från modern som kunde vara fysiskt våldsam.[Modern ville inte ha hjälp från släkten och familjen var mycket utelämnad vilket lade allt ansvar på Lisbeth Pipping. Fyra personer delade på tre sängar som inte hade några sängkläder.

Badkaret fungerade som garderob för kläder. Barnen hade dåliga kläder och fick sällan lagad mat. Lisbeth Pipping blev mobbad i skolan och hon flyttade hemifrån som sextonåring och bröt kontakten med sin mamma. Pipping har uttryckt besvikelse över samhällets resurser som aldrig var till riktigt hjälp för henne eller hennes syskon. Hon beskriver sig som ett typiskt maskrosbarn som själv fick förse sig med mat och omsorg. Ingen bekräftade eller pratade med henne om att hon hade en utvecklingsstörd mamma

 

Pipping gick redan som sextonåring med i ett kristet samfund. När hon var 19 år påbörjade hon en hjälpsam terapi. Som vuxen visste inte Lisbeth Pipping hur hon skulle få vän- eller kärleksrelationer. I trettioårsåldern arbetade hon som teckenspråkslärare och träffade då sin blivande make, som var Lisbeth Pippings elev på grund av att han hade ett dövt barn. Hon levde tillsammans med familjen i Alingsås kommun. Efter att hennes första barn föddes, återtog hon kontakten med sin mamma. Fem år senare dog modern och Lisbeth Pipping började då forska i sin egen historia utifrån moderns journaler och handlingar från exempelvis socialtjänsten. Hon sökte också upp personer som hon träffade som barn av olika anledningar. Det resulterade självbiografin, Kärlek och stålull: om att växa upp med en utvecklingsstörd mamma

Källa  wikipedia

 

 läs mer http://www.pipping.se/lisbeth-pipping/

  • Jenny Jejlid "En sked för morbror Fred"

    "En sked för morbror Fred" berättas historien om hur det är att växa upp som lillasyster till en autistisk och utvecklingsstörd bror.
    Det handlar om när det onormala blir normalt. Kärlek och hat, skam och skuld och känslan av att vara annorlunda. Men också om vägen vidare...

    Jenny Jejlid berättar sin historia då hon tycker att det är viktigt att syskonperspektivet kommer fram. I slutet av boken finns även diskussionsfrågar att utgå ifrån för vidare samtal.
    Källa Bräckediakoni

  • Christina Renlund "Du får väl säga som det är"

    Du får väl säga som det är handlar om att vara anhörig och leva nära. Om vårt behov av varandra, om sårbarhet och kraft, om mod och rädsla och om hopp och stora livsfrågor. I antologin finns berättelser ur många olika perspektiv, varav syskonperspektivet ett.

    Källa Bräckediakoni

  • Frida Blomgren "Annorlunda syskon- Syskon med funktionshinder"

    Jag har hört Frida hålla föredrag och köpt boken direkt av henne vid konferens om att vara vuxensyskon.

    Frida Blomgren är en av de vuxensyskon som satt ord på sina tankar och känslor och dessutom skrivit ner dem i text. I boken "Annorlunda syskon" får du ta del av tankar från henne och 8 andra vuxensyskon. Teman som berörs är bl.a Det känslomässiga ansvaret, Den försvunna sorglösheten, Frigörelse och Ansvar som vuxen.

    Vi kontaktar Frida angående boken och undrar vad hon tycker är viktigt att lyfta fram. Såhär svarar hon: ...
    "... kanske det att alla som växer upp med annorlunda syskon blir påverkade för resten av livet på både bra och dåliga sätt. Och väldigt många känslor är gemensamma oavsett hur familjesituationen sett ut!"

    En lättläst, stark och kärleksfull bok med kommentarer från Maria Wanker, psykoterapeut med lång erfarenhet av att möta familjer där något av barnen har funktionsnedsättning .

    Ps. Boken är slut på förlaget, men kan köpas direkt av Frida via hennes hemsida: www.seldomstories.se

Tyresö anhörigcafe 1/4 2020

Tyresö kommunvapensköld

 Med  risk för att lokalen sprängs så ska jag  prata om att vara anhörig  1 april 2020  vid Tyresö anhörig cafe. Det är en onsdag och tiden kl 13.00.

Kommunens anhörigsköterska / demensköterska Lena Nylund   frågade om jag vill medverka.

Mer information kommer 

 

 

29. Okt, 2019

konferensen vuxensyskon 25/10 -19

19. Nov, 2019

Nytt studiemateriel

Var på konferensen vuxensyskon 25/10 -19. en mycket bra konferens. Fint att få känna att det finns andra med liknande erfarenhet.

1. Feb, 2020

Tyresö anhörig cafe

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=2304139066356748&id=253592701411405

29. Mar, 2020

Sorg och skam

Copyright ©www.pco-pcos.se

Texter får ej användas, återges eller kopieras helt eller delvis i någon form utan författarens godkännande